Beckholmen
Becksjuderi och tjärhov
På Beckholmen, som dittills kallats Biskopsholmen inrättades 1633 ett privat becksjuderi, där man kokade tjära till beck, en åtråvärd vara i det varvstäta Stockholm och en viktig svensk exportvara.
I mitten av 1600-talet donerade drottning Kristina ön, som ägdes av Kronan, till staden. Ungefär samtidigt upphörde sjuderiverksamheten på grund av att det nybildade Norrländska Tjärhandelskompaniet fått monopol på tjärhandeln. I stället uppfördes lagerlokaler på ön och verksamheten övergick till tjärvräkning (d.v.s. kvalitetssortering av tjäran) och lagring, som förstärktes genom att det s.k. Tjärhovet 1686 flyttades dit från Tegelviken på Södermalm för att där bereda plats för anläggandet av Stora Varvet eller Södra Varvet, som det också kallades.
Tjärproduktionen var inte bara ett viktigt näringsfång för de norrländska kustborna, framför allt på finska sidan, utan även en av de största och viktigaste exportvarorna för Sverige på den tiden (i utländska sjöfartsskildringar från 1700-talet finner man inte sällan ”Stockholm tar” nämnt).
På Beckholmen finns en omfattande flora av vanliga och rara växter, många av dem är unika och har kommit till Beckholmen via den barlast som fartygen förde med sig.
På norra sidan (vid nuvarande brofäste) uppfördes 1690 ett tvåvåningshus som boställe åt tjärinspektören samt flera mindre stugor för tillsyningsmännen. Tjärhovsskrivaren hade som tillskott till den knappa lönen tillstånd till skänkeri av svenskt öl och brännvin.
När Tjärhandelskompaniets monopol upphört övertogs verksamheten 1717 av det året innan av bröderna Abraham och Carlos Grill samt Johan Petersen bildade handelshuset, som under Abrahams son Claes Grill skulle bli det främsta i Stockholm under 1700-talet med stora intressen i varvs- och rederiverksamhet, bl.a. Ostindiska Kompaniet och varvet Terra Nova (se under ”Strandvägen”).
Beckholmen drabbades 1723 av en ödeläggande eldsvåda. Grillska företaget fick efter branden tillstånd att återuppföra byggnaderna. Genom en administrativ fadäs kom därefter den juridiska formen för upplåtelse av marken att ändras från arrende till tomträtt, vilket innebar att staden måste lösa ut ägarna när man 1918 behövde disponera marken. Under sista årtiondet av 1700-talet började Grillska huset sälja av Tjärhovet , som under första hälften av 1800-talet passerade genom olika privata händer.
Beckholmen blir varvsö
Tjärverksamheten lär i praktiken ha upphört då Sverige 1809 förlorade Finland, varifrån merparten av tjäran hämtades. I mitten av 1800-talet växte behovet av reparationsvarv, främst för den växande ångbåtsflottan och 1848 övertog Grosshandelssocieteten och Skeppsrederierna i Stockholm området och en ny era som varvsö begynte.
Två dockor, 75 resp. 45 meter långa (de s.k. östra och västra dockorna) sprängdes in i klippan och ett ångdrivet pumpverk (som får elektricitet först på 1920-talet) uppfördes. Projektledare var den kände järnvägs-, kanal- och slussbyggaren Nils Ericson.
Beckholmsbron byggs ungefär samtidigt (1849) som ett provisorium. En ny bro byggs först 1992, också den i trä, efter att Gatukontoret fått avslag på att bygga en i betong.
Dockmästaren fick så småningom sin bostad på berget ovanför i den s.k. Stenvillan, ritad av Axel Kumlien och uppförd 1871-72. Dockorna fick nya portar av järn 1874 och förlängdes i två omgångar på 1870- och 1890-talen till 102 resp.99 meter. En ny brand 1873 förstörde flera byggnader och ledde till att man 1893 byggde till det gamla tjärinspektörshuset och uppförde ett nytt bostadshus för arbetarna.
Stockholms stad förvärvade Beckholmen av Grosshandlarsocieteten 1918 och sålde området vidare samma år till Kungl. Marinförvaltningen, som under åren 1923-25 lät bygga en stor docka för marinens kryssare och pansarskepp. Dockan invigdes av Kung Gustav V och kallas GV-dockan. Den blir 152 meter lång och 24 meter bred (förlängs 20 år senare till 197 meter).
Dockorna hyrdes ut till Finnboda Varf fram till mitten av 80-talet (varvet gick i konkurs 1991). Ett nybildat GV Varv AB startar 1992 verksamhet i GV-dockan. Så är det åter full varvsverksamhet på ön.
Skärgårdsbåten måste lämna sitt ansvar för östra dockan 1998, då det övertas av GV Varv AB. Kungl. Djurgårdens Förvaltning övertar förvaltningsansvaret för ön 1986 och påföljande år bildas Föreningen Skeppsholmens Skeppsdockor bestående av Stiftelsen Skärgårdsbåten och Sveriges Segelfartygsförening. Skärgårdsbåten tar ansvaret för den östra dockan och Segelfartygsföreningen för den västra.
Stöttboden byggdes 1851. I dag är den iordningsställd till samlingslokal för Beckholmens Dockförening i en genuint rustik miljö med mycket atmosfär. Den inrymmer kafélokal liksom segelmakeri och verkstäder.
De spektakulära giraff-kranarna (målade efter Tor Svaes idé) flyttades från Hammarbykajen till Beckholmen 1988.
Beckholmen ligger sedan 1995 inom det lagstadgade området för Nationalstadsparken och flertalet byggnader på området är klassade som byggnadsminnen eller med stort kulturhistoriskt värde.